Här visar vi vilka svampar som finns i svensk skogsmark baserat på DNA-analyser av svampmycel från den översta delen av marken, humuslagret. I detta skikt finns den största mängden och aktiviteten av marksvampar.
DNA-analyser är ett bra sätt att undersöka svampars identitet och förekomst av hyfer och mycel i mark som kan göras året runt. Fruktkroppar är bara en tillfällig och liten del av svamparna och återspeglar dåligt hur svampsamhället ser ut i marken. Många svampar saknar också synliga fruktkroppar.
Sedan 2015 samlar Markinventeringen (https://www.slu.se/markinventeringen), tillsammans med Riksskogstaxeringens miljöövervakning av skog, årligen in humusprover från ca 350 provytor/skogar som DNA-analyseras på svampinnehåll.
Denna undersökning ger en bra bild av vilka svamparter som är frekventa och dominerar i olika typer av skog, liksom sammantaget för Sverige. Den visar vilka svampar som är vanliga och betydelsefulla mykorrhiza- och nedbrytarsvampar. Undersökningen fångar inte upp mindre frekventa och ovanligare arter eftersom den baseras på små mängder material som tas från ett relativt litet antal provytor. De allra flesta marksvampars förekomst är väldigt lokal begränsad till få ställen, kanske till bara någon kvadratmeter i en skog.
Resultaten som redovisas bygger på prover från 1806 ytor/skogar som samlats in och undersökts under 2015 – 2019. I dessa prover har ca 2700 olika ”svamparter” identifierats. Vissa har kunnat identifieras till art, andra till släkte eller högre taxonomisk rang.
Uppgifterna på denna sida uppdateras allteftersom resultat från fler år blir färdiga.
Här kan du söka fram en svampart och få statistik på hur många DNA-fynd som har gjorts av den; var den påträffats (röda punkter = ytor med förekomst; ofyllda punkter = ytor där svampen ej detekterats) samt var arten är rapporterad ifrån som fruktkropp (blå punkter) (källor: Artportalen och GBIF). I stapeldiagram redovisas i vilka skogstyper, vid vilka skogsåldrar samt i vilka vegetationstyper fynden i skogsmark är gjorda.
En art eller grupp av arter (t ex släkte) kan sökas fram genom att
Antal ytor arten är påträffad i redovisas i tabellen under ytor och vid översiktskartan för Sverige.
Här kan leta fram vilka svampar som observerats och vilka som är mest frekventa i olika typer av skog. Resultaten baseras alla svampfynd från de ytor som omfattas av den typ av skog och var i Sverige du valt att titta på.
Du kan välja från och kryssa för från fyra variabler
Du kan välja en eller flera skogstyper, beståndsåldrar och vegetationstyper.
Markinventeringen följer markens tillstånd över hela Sverige undantaget åkermark, tätorter och högfjäll. Den är del av den Nationella Miljöövervakningen som utförs på uppdrag av Naturvårdsverket.
Inventeringen utförs på permanenta provytor (314 m2), som delas med Riksskogstaxeringen. Provytorna är organiserade i kvadratiska ”trakter” med ett tätare provtagningsnät mot södra Sverige. Fältarbetet utförs av utbildad fältpersonal under sommarsäsongen. Från en mindre delyta (3,14 m2) tas jordprover från upp till fem markskikt och utöver detta ett specifikt prov från det översta skiktet (humuslagret) för DNA-baserad analys av marksvampar. Ett antal markkemiska egenskaper bestäms även från jordproverna (kol, kväve, baskatjoner, aluminium, aciditet).
Resultat från Markinventeringen används för uppföljning av de Nationella Miljökvalitetsmålen, för rapportering av kollager inom LULUCF-sektorn (UNFCCC), mm. Forskning, utbildning och information till samhället är också viktiga användningsområden.
Analyser av svampsamhällen baseras på DNA som extraherats från humusprover. Fem prover från de 3.14 m2 finfördelas och blandas till ett samlingsprov per provyta/skog. Molekylära artmarkörer tas fram med PCR (Polymerase Chain Reaction). Vi använder den vanligaste markören för svampar – ITS2 (Internal Transcribed Spacer 2), som är en del av det genpaket som kodar för ribosomerna i svamparnas celler. ITS2-markörernas DNA-sekvenser läses sedan av med PacBio SMRT sekvensering (Single Molecule, Real-Time sequencing) i samarbete med SciLifeLab NGI i Uppsala (https://www.scilifelab.se/about-us/navet-in-uppsala/).
Artsammansättningen i proverna beräknas genom att jämföra sekvenserna från markprover med en referensdatabas (UNITE - https://unite.ut.ee/) med utgångspunkt från sekvenser (ITS2) från identifierade fruktkroppar och svampkulturer. Eftersom våra artidentifikationer är baserade på likheter i DNA-sekvens bör våra ”molekylära arter” betraktas som hypotetiska. Tidigare studier har dock funnit god samstämmighet med biologiskt/taxonomiskt definierade arter. De ”molekylära arthypoteserna” identifieras så långt som möjligt – till art och/eller släkte, eller bara till högre taxonomisk rang om tillförlitliga referensdata saknas.
Vi har valt att betrakta en art som närvarade i ett prov endast när den utgör >1% av den totala mängden ITS2-markörerna för svamp i ett prov. På grund av denna förekomst-tröskel är antalet rapporterade förekomster lägre än det totala antalet prover vari DNA från en svampart har påträffats. Anledningarna till att vi har använt denna tröskel är dels att minimera risken för förekomster baserade på svampsporer eller kontaminationer under provberedningen, dels att vi har prioriterat noggrann taxonomisk identifiering (annotering) framför automatisk identifiering av ett större antal observationer.
Undersökningen har utvecklats med forskningsmedel från Formas, Naturvårdsverket och SLU. Provtagning och sekvensering finansieras fortlöpande av Naturvårdsverket. Denna webbplats har tagits fram med anslag för SLU:s miljöanalys och stiftelsen Anna och Gunnar Vidfelts fond.
Informationen på denna hemsida är till största delen baserad på opublicerade data som ej har varit föremål för vetenskaplig granskning. I takt med att data granskas och publiceras kommer de att göras öppet tillgängliga via SBDI (https://biodiversitydata.se/) och GBIF (https://www.gbif.org/).
svamparisverige.se
